Jobbigt nu..
Trött på att vara sjuk nu. Mår sjukt dåligt sen de sa att det inte kan göra något åt tumören i käken, och att det om några månader skulle ställa till med "farliga saker" som läkaren uttryckte sig..
Så nu går jag här hemma och bara väntar på att bli sämre och sämre, o jag är så jävla rädd! Jag vill inte jag vill inte! Men på något sjukt sätt tycker jag att det ska bli skönt att det tar slut.. Har jag blivit knäpp?
Jag är mest rädd för HUR? Och vad händer efter? Familj osv.
Man går här till ingen nytta, inget jobb. Bara sjukhuset minst 3 ggr i veckan. Ingen framtid. Inte bildat någon familj, även fast vi skulle haft 2 barn vid det här tillfället! Jävla skit cellgifter!!
Många runtomkring får små knottingar, och jag glädjs självklart med dom, men det är fruktansvärt jobbigt när man vet att man inte kan själv! Hur mycket man än vill.
Så man går med andra ord bara och väntar på dagen man blir sämre och sämre..så det kan ta ett slut på allt, för min egensskull och för andras med kanske.
