Still going strong

Ja som det står i rubriken så var vi iväg på Ulrika marknad igår, tillsammans med Linda och Filip mycket trevligt!
Vi fick med oss lite korv hem, hästarna och transporterna fick stå kvar till nästa år ;).

Fick även samtal från polisen igår angående Iphonen jag köpte som sen helt plötsligt blev stöldanmäld, de skulle börja titta lite på det nu. Äntligen, så får vi se om jag antingen får tillbaka telefonen, eller ersättning från idioten som lyckades lura mig och minst 15 till. Oöppnad i förpacking MED kvitto, how??!
Så idag ska jag åka upp till polishuset så att han kan få ta en kopia på kvittot och kanske kompletera lite extra uppgifter. Efter det bär det som vanligt av mot sjukhuset för o se om man får medicin idag.

Ajuste, var ju och klippte mig och färgade utväxten i tisdags, och jajjamän håret sitter kvar än :) och blev helt okej faktiskt, det var ju så slitet eftersom jag inte har velat klippa någonting sen det växte ut, utan har mest blonderat upp det till min naturliga hårfärg.. så då kan ni ju ana kvalitén på det håret. Men nu är det ordnat!


Tror dessutom att jag har kommit till någon depp period nu, allt går emot en och man har inte lust med någonting. Jag hade verkligen sett fram emot att få komma ut på arbetsmarknaden och få ett svar från försäkringskassan när det skulle varit klart, nu har man suttit här hemma sen i juni utan pengar, och alla vet att så fort man ska göra någonting så kostar det faktiskt , trött på att sitta här hemma och inte kunna göra någonting.
Och lusten jag hade byggt upp med jobb och allt, blev som bortspolad när F-kassan inte ens hade börjat titta på ärendet som dom har haft inne sen i MAJ!! Och det tar nu iallafall 1 månad till.. Lagom till nästa röntgen.......

Mår dessutom väldigt dåligt över att man aldrig kommer vara i närheten av att betyda så mycket som dina bilar och allt annat.. jag fattar inte hur du tänker :(

Skulle behöva åka härifrån och bara ta han om mig själv, få komma på andra tankar. Tänka över saker och ting, ordentligt. Om allt det här är värt det.
Du vet att jag inte har några pengar, och jag gör så gott jag kan. Men jag är bara "löjlig" enligt dig.. Du frågar inte ens hur jag mår längre. Jag har skapat intresse för dina intressen, men vad har du gjort för mig? Kommer aldrig betyda lite mycket..

Tror folk har svårt att insé hur man verkligen mår, när man inte hinner lyckas gå klart skolan innan man blir sjuk och får nya mediciner ca var 3:e månad. Att man inte har några framtidsvisioner eller hopp. Har varit gravid 2 gånger med tvingats "tagit bort" de pga den här jävla cancern. Och nu har man fått reda på att man troligtvis inte kan få några barn i överhuvudtaget, hur säger man det till sin sambo? När han inte förstår. Man sitter här och känner sig helt värdelös, och det är så han får mig att känna mig också de senaste månaderna.. Det har bara varit han, i över 3 år.. Vet inte om jag orkar längre..

Blev väldigt personligt, sry.