Jobbigt nu..
Trött på att vara sjuk nu. Mår sjukt dåligt sen de sa att det inte kan göra något åt tumören i käken, och att det om några månader skulle ställa till med "farliga saker" som läkaren uttryckte sig..
Så nu går jag här hemma och bara väntar på att bli sämre och sämre, o jag är så jävla rädd! Jag vill inte jag vill inte! Men på något sjukt sätt tycker jag att det ska bli skönt att det tar slut.. Har jag blivit knäpp?
Jag är mest rädd för HUR? Och vad händer efter? Familj osv.
Man går här till ingen nytta, inget jobb. Bara sjukhuset minst 3 ggr i veckan. Ingen framtid. Inte bildat någon familj, även fast vi skulle haft 2 barn vid det här tillfället! Jävla skit cellgifter!!
Många runtomkring får små knottingar, och jag glädjs självklart med dom, men det är fruktansvärt jobbigt när man vet att man inte kan själv! Hur mycket man än vill.
Så man går med andra ord bara och väntar på dagen man blir sämre och sämre..så det kan ta ett slut på allt, för min egensskull och för andras med kanske.
<3
Onsdag
Har inte hört något än..
Tisdag
Skit är de mä't..!! Men imorgon drar vi till Ullared och hoppas på att få slippa vissa telefon samtal.
Blir jag, mamma och syrran! :)
Vi var och hämtade en ny rallybil i lördags, och vissa var lite trötta! ( bilden )
Tisdag
Först får man öronproppar, sen får man dessutom hörselkåpor pga. att maskinen låter något sjukt mycket!
Sen får man alltså hoppa upp och lägga sig på britsen, sen beror det ju på vad man ska röntga osv.
Så jag åkte in med huvudet före, fastspänd och med en äcklig klaustrofobisk sak över huvudet. Först tar dom några vanliga bildserier på huvud/hals, sen sprutar dom in en kontrastvätska i armen för att se mer exakt vart och hur långt tumören sträcker sig.
Allt som allt skulle röntgen ta mer än ca 40 min. Och när jag hade legat där still ett bra tag så tyckte jag att det ju snart måste vara klart.. men det tog en bra stund innan dom kom in och allt var klart.
När jag väl fått klätt på mig igen och kom ut så såg jag klockan.. Det hade tagit 1 och en halv timme!! SJUKT! Tyckte det kändes som att jag hade legat ett tag.. men dom informerade mig inte om något ;S.
Nåja, nu är man iallafall plåtad så får man hoppas att dom hör av sig om någon bra lösning snart.
VILL BLI BRA NÅGON GÅNG! :(
Söndag
Såhär fina blev dom igår :)
Tvätt
Håller fortfarande på med den där förbannade tvätten. Är inne på 6e maskinen nu. Ja, det går sakta, men då förstår ni hur tråkigt jag tycker det är. Eller vem tycker egentligen att det är kul?
Och så förstår ni nog hur mycket tvätt det är.. Blir 2 maskiner till..! Men nu hade hyresvärden bokat över helgen så dom får väl vänta.
Annars händer det inte så mycket mer idag. Funderar på och kanske dra ner till skopunkten och hälsa på.
Imorgon åker jag till Mogata och ska fixa naglarna på syster som ska på ridsportsgalan på kvällen :).
Skönt att komma iväg lite!
All alone
Men annars är det väl som alla andra dagar, händer inte så mycket. Har precis varit nere och hängt upp lakanen i tvättstugan, kanske skulle slänga i 2 maskiner till så man får bort allt.
haha
Sitter och kollar runt lite på min egen dator, och hittade den här bilden.. FY! Haha , var under den tiden jag fortfarande fick behandling på barnavdelningen. Låg inne 1 vecka i taget och fick cellgifter.
Här hade dom lyckats tjata ut mig ur rummet då det skulle komma en "överraskning". Så alla barnen som låg inne och som ORKADE ska jag också nämna, samlades inne på barnterapin (ett rum). Och så kom Johan Palm (?) och sjöng och spelade. Är ju inte precis ens idol, men kul att det hände något kul iallafall.
(Slangen som sticker ut ur tröjan är ju då det som cellgifterna kommer igenom. Måste säga att man ändå ser rätt så fräsch ut om man jämför med honom! :P
Onsdag
Trodde stenhårt på att det var röntgen av käken i måndags, men jag kom dit och fick reda på att det inte var förens nästa måndag. Jag som ändå hade sett fram emot det på något sätt! Vill inte att det ska bli värre och sätta sig i något som inte går att operera, om det nu ens går att göra det nu.
Usch ja , vill inte sitta och klaga, men man är rätt så trött på det här nu! Vill iallafall må bra och kunna orka någonting när vi ska flytta till huset! Men man ska väl inte hoppas på för mycket :/. Alltid är det något som sagt.
Men fick iallafall penicillin för infektionen i munnen/käken i måndags, äntligen! Borde satts in för längesen, men skönt att dom ändå förstod det tillslut.
Lillskiten ligger också bara och sover hela dagarna, mer än vanligt och även han verkar deppig. Kanske beror på vädret? Eller så kanske även han känner att jag mår som jag gör och att det smittar av sig på honom..?
Skulle varit skönt och vi kunde flyttat in redan nu! Så man hade något att göra om dagarna.
:(
Nu har jag kämpat med det här ni 12 år, mer än halva livet, och går bara och plågas med tanken att det en dag kommer att hända. Iochmed det så känns allt det man gör i vardagen så meningslöst, varför ska jag plugga när jag ändå inte kan skaffa jobb och ändå kommer dö?
Varför ska jag vara med min älskade Tobias när jag ändå kommer försvinna ifrån honom? Man känner sig så oerhört dum!!!
Hur gör man med alla mina saker, och inte minst min Diesel?! Allt bara går runt och runt i huvudet. Är också rädd/avundsjuk/svartsjuk på när Tobias kommer att träffa en annan sen, självklart ska han vara glad och lycklig! Blir så arg på mig själv att jag tänker och känner såhär, men det är inte så lätt att bara glömma..
Jag vill så mycket, men jag känner att han inte vill för när jag dör så står han där med ring på fingret, hus och hund och inte kan göra sig av med det pga. samvetet, vad vet jag,. usch
Och en jobbig sak till är att man aldrig kan ha saker att se fram mot, att aldrig kunna planera in att man t.ex. ska åka utomlands om ett halvår, det går inte. Jag vill försöka göra saker så fort som möjligt direkt när dom kommer upp i tanken, vill inte skjuta upp saker och ting. Man prioriterar andra saker när man fått veta att man är sjuk, tror några förstår vad jag menar men vissa lever i sin jävla fantasi värld, och vissa gnäller på att dom varit förkylda i 1 vecka?! Fy fan vad jag gärna skulle byta med er om det vore så!!! Går inte beskriva hur jag mår längre.
Tisdag
Sitter och pysslar lite med julklappsprojektet, skönt att försöka och komma på andra tankar ett tag! Redan imorgon fick jag en läkartid ang. röntgen.. Svårt att tänka på annat nu :/, HOPPAS hon har något som hon vill testa!
Huset
Måndag
Idag var det 4e dagen på skopunkten, och det går kanon! Är riktigt roligt med, och tror faktiskt att det är något jag skulle vilja hålla på med sen också vilket ju är ännu bättre. Dock är det ute någon stor försäljning nu då det inte är någon snö ute :/ men vi får hoppas det sätter igång snart! ( själv klarar jag mig utan snö ;). )
Oh har hittat det PERFEKTA huset! Så mysigt är det! Ska kolla på det på söndag :).
Nä dags och sova kanske..grabbarna sover redan.
Tjing!
funderingar
Nu har jag gjort en ny röntgen, eller rättare sagt jag gjorde den igår. Så nu är alla funderingar om "livet" igång igen. Det är alltid sjukt jobbigt en tid inför läkarbesökena, funderar mycket på varför jag igentligen är här osv. Vad gör jag om dagarna? Är det ens värt allt lidande?
Dom kommer dessutom alltid så lägligt såhär till julen och allt, jag är inte alls förtjust i julen längre då dom sista har varit rena pesten för hela familjen pga. dom här röntgen bilderna och svaren på dom!
Jag har inte kommit igång med "livet" än, inte gått klart skolan, har inget ordentligt jobb, och båda grejerna kommer inte att inträffa på många år heller iochmed att jag kommer att vara sjuk jämt, om man nu finns kvar länge till.. Det enda jag gör är att gå runt och mår dåligt, lider varenda dag.
Man åker till sjukhuset, sätter sig i väntrummet och ser sig om. Medelåldern är 60+, och där sitter jag, Sofie på 20 år och sjuk sen 11 år tillbaka, är det så det ska vara?! Jag lider med allihopa som är sjuka och jag önskar verkligen ingen det, inte ens min värsta fiende!
Men dom har levt sitt liv, förhoppningsvis har dom barn är gifta har haft bra jobb och kunnat leva ett någorlunda bra liv. Men jag då, jag har inte någonting? Och kommer jag någonsin att få det? Kanske låter sjukt, men är så mycket tankar som far runt i skallen hela tiden.
Har ingen normal framtid som det ser ut just nu, lever dom här 3 månaderna i taget för att gång på gång komma till dom där läkarbesöken och få höra att dom där jävla metastaserna i lungorna har växt varenda gång, och att dom inte har mycket saker, om knappt någonting alls att erbjuda som villiga och någorlunda vettiga försök.
Man ser och hör att folk runt omkring sig går och skaffar sig jobb, boende, tjänar egna pengar, reser, festar och framför allt skaffar sig en familj. Är fruktansvärt jobbigt för mig att se allt det där, jag glädjs självklart åt er allihopa! det är inte det, men för mig själv så är det bara så tungt att veta att jag inte har möjlighet med allt det där på flera år, om ens det..
Hade det varit annorlunda om jag inte hade gjort dom 2 abborterna? Nu är det säkert försent..! Och under dom 2 så fanns det ju risker iochmed att jag gick på dom där jävla cellgifterna.. jag ville verkligen behålla igentligen men med dom riskerna som fanns, för både mig och fostret så var det omöjligt.. Allt är bara så jävla tungt och jobbigt just nu, har ingen livslust kvar alls :/..
Många funderingar..
